Lite less och sur man blev idag då. Var ner till hälsocentralen med Roxanna, när vi kommer dit så får vi reda på att läkaren är sjuk. Men vi har fått en ny tid nästa vecka. Jag tycker att Roxannas hosta har blivigt sämre på ett sätt. Den är inte lika kraftig med slem, men så fort hon springer eller anstränger sig riktigt i fem minuter så får hon kraftiga och långa hostattacker som kommer i intervaller och håller i sig i upp till en timme. Och så har det inte varit tidigare. Så hon varken får eller kan vara på dagis. Hon kan få börja gå på fredag, men det går inte tack vare den här hostan. Dom har inte tillräckligt med koll på henne. Och hon skulle aldrig orka med en hel dag heller. Det gör hon ju knappt hemma och då är hon väldigt lugn och stilla. Jag själv är inte så pigg så det är ganska jobbigt för mig att ha henne hemma. Så jag är otroligt tacksam över mina underbara vänner som låter mig vara hos dom fram till på torsdag kväll. Det känns inte lika jobbigt att vara här längre. Jag har vant mig vid situationen och omständigheterna. Även om det tar emot att inte krama och pussa på dig med jämna mellanrum så avstår jag. Det är dumt att skapa onödiga bråk nu. Det var ju lite synd att du inte sa att du skulle ut mot mig ikväll innan vi han komma hit. Då hade vi ju kunnat åka med dig och vi hade fått lite tid med varandra. Men det kommer fler gånger, jag längtar. Det börjar kännas ganska så vant att vara här och även om jag inte får vara med dig så längtar jag ändå lika mycket tills du kommer hem på dagarna. För även om jag bara får vara i din närhet på avstånd så är det ändå underbart och jag mår bra av det. Det blir så tomt och känns lite konstigt när inte du är här. Så jag undrar hur det kommer att kännas när hon ska vara borta, om jag nu ska vara här. Det beror ju lite på hur det ser ut med saker för mig och dafis för Roxanna. Men om jag får bestämma så kommer jag att vara här. Men det är inget vi behöver bestämma nu. Utan det kan vi ta dag för dag eller så tar vi det som det kommer. Men jag vet i alla fall att jag kommer att träffa dig. Men hur mycket kommer att visa sig. Jag kommer att vara lycklig i vilket fall som helst. Jag börjar vänja mig vid att det finns en otrolig lycka i kroppen hela tiden. Jag pratade med mamma idag och hon sa inte mycket. och hon sa absolut inte vad hon tycker om att jag ska vara här tills på torsdag. Och jag talade även om att jag kommer nog vara här ganska så mycket under en liten period. Det var något hon inte alls var glad åt, men det skiter jag i. Det är mitt liv och det lär hon acceptera, så enkelt är det. Gör hon inte det så är det hennes problem. Men det kommer nog att lösa sig med tiden, får man hoppas i alla fall.

Jag har fortfarande inte löst hur jag ska kunna prata med honom. Det känns ju inte så roligt att behöva be någon att passa Roxanna bara för att han och jag ska prata. Det känns inte bra alls. Men nu förstår jag varför han sa att vi skulle prata före fredag. Vi har ju möte på skolan på fredag. Det känns ju lite bättre om man är sams när man går dit. Jag vet att jag har inga problem att se bort från det som är, men det är värre med honom. Men om det här inte löser sig så har jag ingen större lust att ställa upp för någon av dom. Sonen verkar ju inte vara så sugen på att ha min hjälp och honom vill jag inte hjälpa för fem jävla öre. Så jag står i lite val och kval på hur jag ska göra. Men om jag har tur så kanske mamma kan passa Roxanna om hon kommer. Kan hon det så kan vi prata då. Inte för att jag har någon större lust med det, men det är som det är. Det finns ju saker som jag vill ha svar på så då lär man väl fixa allt på något sätt. Men det visar sig hur det blir. Min hals blir jag inte klok på. Ibland gör det riktigt ont och ibland känns det knappt. Jag är väl glad åt att man hinner vila upp sig mellan omgångarna. Men det gör ju att det hela drar ut på tiden. Och det känns ganska så drygt. Men jag är glad att jag slipper hög feber och annat. Önskar även bort denna hosta. Inte för att den stör mig allt för mycket på dagarna, men jag känner att jag kan inte sova så som jag ska. Men det kommer att bli bättre någon gång. Annars så finns det inte så mycket mer att skriva om, inte som jag lyckas få ner här och nu. Jag är så lycklig att jag har dig. Och jag är riktigt glad att du fanns vid min sida när jag pratade med mamma här i förrgår kväll. Så som du gjorde, var något som verkligen hjälpte mig att hålla mig lugn. Och du gjorde inget mer än att krama om mig och du var tyst. Det är något som jag uppskattar så himla mycket. Även om jag inte ens har sagt tack. Och det skäms jag faktiskt lite för. Men det lilla jag grät som du fick se ska du vara glad för. För jag kände att det fanns mycket mer som ville ut, men det gick nästan inte tack vare att jag inte var själv. Det kom lite mer i soffan och ännu mer sen jag lagt mig och blev själv. Jag känner att det finns fortfarande en del av den gråten som vill ut, men mitt upp i allt så kommer det även glädje tårar av ditt ena sms. Den lyckan jag kände där känner jag fortfarand när jag tänker på det eller läser det. Det finns en sådan lycka att jag blir förvånad. Jag vet att jag kan känna riktigt stor lycka, det har jag gjort många gånger. Men lyckan som du har skapat är ännu större. Styrak i det hela har jag inte vant mig vid, det tar nog lång tid. Men det är skönt att känna av lyckan varje dag, hur jobbigt saker och ting kan vara så känner jag av lyckan. Trots att den är i bakgrunden så känner jag av den. Och det hjälper riktigt mycket. Även om kanske inte många ser det, men så länge jag märker det så är det som det ska vara. Nä nu lär jag ta Roxanna. Hon är jätte trött.

Älskar dig så otroligt mycket. Längtar tills du kommer hem älskling. Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Men jag känner ett behov av att skriva något. Det finns alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet. Och inte blev det bättre av att jag sett en del kort av mina älskade bortgångna vänner. Jag kan fort...

Att närhet till en människa kan betyda så mycket. Men som vanligt så får inte den känslan hålla i sig länge. Att det alltid ska lyckas komma någon och förstöra det som känns bra. Jag är jätte lycklig för den jag får dela saker och ting med. Som jag h...

Jag blir bara så himla ledsen över vissa vänner. Visst kan jag förstå att han kanske tvekar över att komma hit. Men varför kan man inte bara säga det då? Istället för att nästan lova och sedan bara dra ut på det hela tiden. Jag hade faktiskt sett f...

Nu kommer alla jobbiga känslor och alla dessa frågor över mig igen. Allt känns så jävla jobbigt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Helst av allt så vill jag bara gå och gömma mig för alltid. Jag vill att du min älskade ska få komma hem någon...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så mycket som har hänt sedan sist. Saker är både bättre och sämre nu. Men det bästa av allt är att jag har ett till underbart barn. En liten Kevin som kom den 27/2-12. Och just nu så verkr det som att j...