Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är väl både bättre och sämre än tidigare. Den här veckan har verkligen vart upp och ner. Men just nu så är det hyfsat bra. Sitter ute hos min underbara, var inte meningen att jag och Roxanna skulle komma hit. Men jag har haft en sådan panik i kroppen att jag inte klarade av att vara hemma. Har vart här ett tag nu och det känns bättre och bättre. Känns riktigt hemskt att man inte klarar av att vara hemma. Men det kanske blir bättre med tiden, har ju inte riktigt råd och ork med att sitta och åka fram och tillbaka till stan två vändor om dagen. Dock att jag ska skaffa månadskort, men det kostar sin del i alla fall. Tror inte att jag kommer att ha råd med det varje månad. Har redan slängt ut alldeles för mycket pengar. Mina sommar pengar har gått upp i rök, men jag vet inte på vad. Men om man har tur så kanske man får ihop lite att kunna roa sig med mellan jobben. Men det lär ju helt klart visa sig med tiden. Så länge jag är här ute så känns allt nästan helt toppen. Men jag vågar inte lita på att det håller i sig. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra. Men än så länge så går det bra. Tänker dock låta det ta den tid det tar. Och det får visa sig vart det leder. Jag tänker inte kämpa på åt något håll. Utan tiden får utvisa vad som händer. Finns så mycket annat som jag verkligen måste lägga ner min energi på om jag ska få allt att fungera. Men det ser faktiskt lovande utpå alla fronter. Hoppas bara att det inte är en inbillning, igen. Men det återstår ju att se. Jag längtar verkligen tills alla jobb drar igång så att man får semester hemifrån, då kanske man kan konsenterar sig på sig själv och jobba på sina egna problem. För som det är nu så har jag Roxanna upp i mig och då funkar det inte. Har konstaterat att jag har verkligen mitt humör att brottas med. Det har verkligen blivigt uselt på sista tiden. Och det gör ju inte att man mår bättre. Speciellt inte nu när hon blivigt lättare att ha att göra med. Så nu är det bara jag som är problemet. Och det börjar smitta av sig på henne. Jag tycker inte att det känns särskilt bra. Det är ju inte så det ska vara i alla fall. Men det blir nog bättre när hon och jag får vara ifrån varandra lite mer. Hon skulle behöva tillbringa en hel del tid med sin far. Men att få honom att prioritera henne som förstahands val är inte lätt har jag märkt. Så det är tur att man har snälla föräldrar och att hans mormor är en total klippa som ställer upp så fort det behövs. Känner sig ganska dum att man inte orkar träffa eller prata med henne så mycket som jag vill. Men jag tycker inte att hon ska behöva se eller höra när jag inte mår nå bra alls. Det räcker att dom andra runt henne har det jobbigt. Hon behöver inte mig också, hon är ju alldeles för snäll för att säga nej. Och det är nog en anledning till att jag aldrig frågar henne i första hand om barnvakt dom gånger jag behöver.

Men för att återgå till nuet. Har haft många känslo svallningar i kroppen. Och jag har ingen aning om vad som utlöser dom, kan ju vara för att det händer ganska så mycket just nu. Men allt kan ju kännas jätte bra och helt plötsligt får man tok panik i hela kroppen. Jag får det inte riktigt att gå ihop, men det är nog inte meningen heller. Skulle man veta allt så skulle man inte ha några problem heller. Och jag skulle inte tycka att det fanns någon mening att leva om allt var lätt och bra. Jag vill att det ska vara lite jobbigt och besvärligt att leva. Det är ju då man måste kämpa och ta i lite. Är även jätte lycklig just nu. Fick reda på för en stund sedan att min älskade ängel vill träffa mig igen. Och då släppte det en stor sten från hjärtat. Trodde inte att det tagit så mycket som det tydligen har gjort. Men det känns ju konstigt att sitta i samma område som ängel utan att vara där. Men man kan ju bara hoppas att vi fortfarande trivs lika bra med varandra så att vi fortsätter att umgås. Den här gången tänker jag inte släppa min älskade ängel i första taget. Även om vi kanske inte träffas lika mycket som förut så tänker jag försöka vara duktig på att höra av mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Men jag känner ett behov av att skriva något. Det finns alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet. Och inte blev det bättre av att jag sett en del kort av mina älskade bortgångna vänner. Jag kan fort...

Att närhet till en människa kan betyda så mycket. Men som vanligt så får inte den känslan hålla i sig länge. Att det alltid ska lyckas komma någon och förstöra det som känns bra. Jag är jätte lycklig för den jag får dela saker och ting med. Som jag h...

Jag blir bara så himla ledsen över vissa vänner. Visst kan jag förstå att han kanske tvekar över att komma hit. Men varför kan man inte bara säga det då? Istället för att nästan lova och sedan bara dra ut på det hela tiden. Jag hade faktiskt sett f...

Nu kommer alla jobbiga känslor och alla dessa frågor över mig igen. Allt känns så jävla jobbigt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Helst av allt så vill jag bara gå och gömma mig för alltid. Jag vill att du min älskade ska få komma hem någon...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så mycket som har hänt sedan sist. Saker är både bättre och sämre nu. Men det bästa av allt är att jag har ett till underbart barn. En liten Kevin som kom den 27/2-12. Och just nu så verkr det som att j...