Ja nu har man tagit morgon tabletterna. Mår väl inge bättre än igår, idag så är man på väg att bli förkyld. Känns väl mindre trevligt. Men det är väl som det är. Trots att jag har ätit mina piller som jag ska så biter dom fortfarande. Det brukar dom inte göra efter tabletterna. Men det är tydligen annorlunda idag. Kan ju ha med förkylningen att göra. Jag orkar snart inte bry mig om det längre. Låt dom bita, jag kliar och river tillbaka. Skit samma om det blir att göra ont senare. Den smällen får jag ta då. Jag vet att folk runt omkring mig inte mår bra av det här. Men det kan inte hjälpas. För jag orkar verkligen inte just nu. Det som är jobbigast i allt detta är att jag inte har mamma att kunna luta mig mot. Men det är tur att jag har min ängel vid min sida. Hoppas att jag kan komma hem snart. Jag vill ju vara hemma, men så länge allt är som det är så klarar jag inte av att komma hem. Jag kan inte klara av en vanlig vardag än så länge. Jag är inte ens klar i skallen efter alla dessa piller. Ändå så finns det dom här inne som är värre än mig. Men för min lilla kropp så är det otroligt mycket. Jag begriper inte varför jag har en sådan oro och stress i kroppen. Jag förstår inte varför. Jag behöver inte känna att jag är orolig i huvudet utan det är bara i kroppen. Jag skakar nästan konstant, ibland mindre och ibland mer. Men oron och paniken ligger precis under ytan. Det väntar bara på ett tillfälle att bryta ut. Jag vill inte att det ska vara så. Men jag vet ju inte ens varför jag känner som jag gör. Och det är en ny situation för mig. Jag brukar vara i det klara med varför jag reagerar som jag gör. Men det är så annorlunda den här gången att jag håller på att bli knäpp. Men man ska väl inte veta varför. Men jag skulle vilja ha en förklaring, men det kan jag väl se mig i stjärnorna efter. Nä nu ska jag slå huvudet i väggen för att kunna sova en timme eller två.

Ja nu har man klarat av hela dagen. Är lite sliten efter allt. Men hjärnan går på högtryck. Och det får ju inte mig att må bättre precis. Men jag orkar inte bry mig just nu. Jag känner mig så uppgiven och tom. Jag orkar inte bry mig hur jag mår. Orkar inte ta allt ansvar som man hela tiden måst ha. Varför måste det finnas så många måste?

Jag känner mig som ett tomt skal, känner mig ganska obetydlig. Jag har jätte svårt för att komma ihåg vad det är för dag och håller på att tappa tidsuppfattningen. Men det är väl biverkningar på alla dessa piller jag käkar. Hoppas bara att det blir bättre. Lite bättre har det varigt idag eftersom dom inte har bitit lika mycket som vanligt. Jag trodde tidigare idag att tabletterna kanske hjälpte, men inte diktigt som jag hade hoppats på. Det biter och svider, men jag orkar inte bry mig. Jag förstår inte varför jag måste må såhär. Allt var ju så bra för två veckor sedan. Kan det ha brutit  ut tack vara ett jag tjafsade med honom. Och sedan inte hört ett ord från honom. Men jag vet inte om det är så. Men det är det enda jag kan tänka mig. Sen blev det ju inte bättre av att jag gick upp och hälsade på vännen, Dombor ju i samma lägenhet. Jag kände av paniken redan innan jag gick in. Han kunde inte ens säga hej åt mig. Han vill nog inte ha kontakt med mig. Jagönskar ju att han skulle kunna säga det i så fall. Men jag får ta det som det kommer. Men jobbigt kommer det att bli, det blir det ändå eftersom att han och ängel har börjat träffa varandra. Men det är något jag tänker bemästra för deras skull. Jag vill ju bara att dom ska ha det bra. Även om det kommer att vara en lång och tuff resa. Men jag ska klara av det.

Nu har jag fått mina natt piller. Hoppas bara att jag kommer kunna sova inatt. Jag har ju fått mycket mindre idag. Och jag kunde ju knappt somna på dosen igår. Men man kan ju alltid hoppas att den hä dagen har tagit ut sin rätt så att jag somnar ganska snabbt. Jag känner mig bara som en hemska människa. Att jafg alltid ska få folk att må dåligt eller dåligare. Jag förstår inte hur jag alltid lyckas med det. Men jag har gjort det igen. Vill inte att det ska bli så, men tydligen så blir det så i alla fall. 

Tänker jag på mig själv i första hand så gör jag fel och bryr jag mig inte om mig själv i första hand så är det också fel. Så hur ska jag veta vad jag ska göra. Eftersom att hur jag än vrider och vänder på det hela så gör jag ju fel

Men jag är glad att skrutt har det bra medans jag bor här. Hoppas att jag får stanna minst en vecka till. Jag vill hitta rätt dos på alla sorter plus att jag ska kunna fungera i vardagen utan att vara halv nerdrogad. Men det får ta den tid det tar.

Älskar dig ängel<3

Just nu snurrar bara allt runt i mitt huvud. Jag vet varken in eller ut. Vet inte på vilket ben jag ska stå på. Varför måste det vara såhär just nu?

Jag orkar inte med det här nu. Har precis fått reda på att anders vill prova att bo hos mig, så nu har jag en anledning till att bli frisk mycket fortare. Okej, de vill jag väl i alla fall. Men nu får jag något som lockar mig till att våga vara hemma igen. För nu blir jag ju inte själv hemma. Och då är det en annan sak. Just nu funderar jag på varför jag inte har blivigt trött eller lullig av alla tio piller jag tagit för en timme sedan. Så nu sitter jag och väntar på att få träffa läkaren så att jag får en starkare dos, så att jag kan somna i skaplig tid. Inge kul att inte kunna somna i tid. Eller så blir jag bara lullig av pillrena. Och det är inge kul heller. Jag förstår inte varför det måste vara såhär just nu. Jag kan inte ens sätta fingret på vad det är jag blir stressad och oroligav. Jag begriper inte det här, får det inte att gå ihop. Jag önskar att jag skulle kunna få slippa tänka så mycket. Det är nog för att jag tänker för mycket som gör att jag mår sämre. Jag hoppas att det kan lösa sig snart. För jag orkar snart inte av det här. Om jag bara kunde få må riktigt bra en hel dag så skulle jag inte klaga. Men det kan man väl se sig i stjärnorna efter. Tacksam att jag har min älskade ängel. Om inte hon hade funnits med i bilden så hade jag aldrig orkat med det här. Hade absolut inte fått kraft nog att söka hjälp i rätt tid. För med tanke på hur jag mår på dagarna så var det inte en dag för tidigt. Jag äter otroligt mycket för min storlek. Ängel kommer hit varje dag och stöttar mig. Att vi bara går ut och röker under tystnad ger mig så mycket. Hon och jag är en hel människa tillsammans. Utan dig gumman hade jag inte funnits längre, då hade jag gett upp.

Du ska veta att jag älttid kommer att älska dig. Puss och kram

Ja, jag vet väl inte riktigt vad jag ska skriva. Har varigt på socialen för att ha kontakt möte om Anders. Jag lyckades vara kvar under hela mötet. På rasten som var så var jag upp till avdelningen för att få mina piller. Men dom hade ju inte den inne när jag kom. Dom sa att den var slut. Tycker jag låter konstigt eftersom jag ska ha den klockan två varje dag. Har även hunnit träffa ängel. Vi har fikat, vandrat runt på stan och handlat lite. Det var innan mötet. Nu sitter jag och väntar på att jag ska få träffa läkaren. Jag vet inte om jag vill att vi ska höja dosen på det jag har eller om vi kan blanda in ytterligare en sort. Men det visar sig då. Känner mig inte sådär jätte pigg idag, men lite bättre än igår.

Ja då var det en ny dag igen. Har precis tagit min ranson med piller för morgonen. Jag måste komma ihåg att jag ska prata med en läkare om att höja ransonen till natten. Det jag tog igår funkade jätte bra. Jag var inte alls lika orolig i kroppen när jag vaknade. Nu har jag ju vaknat till så nu börjar kroppen känna av en oro igen. Men annars så är det bara kaos i hjärnan. Det finns inte mycket som känns bra. Men det blir väl bättre hoppas jag. Dom har inte börjat att bitas än. Och det känns helt underbart att inte känna av dom. Även om jag vet att dom sätter snart igång igen. Så jag får njuta så mycket jag kan av den här stunden. Nu har det gått ganska länge sedan ängel och han började träffas. Visst tycker jag att det är jätte jobbigt att dom umgås. Men nu är det mest bara för att han aldrig hör av sig längre. Men nu är jag nog beredd att försöka bearbeta den delen. För jag vill ju självklart att dom ska träffas och umgås, men det kommer ju att vara jobbigt väldigt länge. Men det ska gå så enkelt är det. Önskar ju bara att han och var skulle vara vänner också. Jag skulle vilja gå upp dit igen. Bara för att se om jag fortfarande känner av paniken. Det är ju den som är jobbigast just nu. Det har ju räckt med att jag bara tänker på att gå upp dit så har paniken kommit. Får jag bara bort den så är det mesta bra igen. Okej, visst jag känner mig värdelös, men det ger väl med sig till sist. Det är som det är och det blir som det blir. Jag orkar inte brry mig allt för mycket. Hoppas att jag inte blir utskriven, för jag pallar inte av att komma hem än. Jag blir ju halvt hel veck av alla dessa piller. Men dom är tyvärr ett nödvändigt ont. Men det ska ju inte vara lätt att leva. Och det har jag verkligen märkt. annars så skulle jag nog inte sitta här. Jag önskar att ängel skulle vara här. Saknar ängel jätte mycket. Ängel kommer hit till tio, då ska vi gå till Rusta och handla och kanska fika en sväng innan jag ska gå upp och äta. Sen är det nätverksmöte för anders på soc idag klockan ett. Jag tänker gå dit, men vet inte om jag klarar av att vara där hela tiden. Men det visar sig. Annars så är det bara ängel som gäller för mig. Utan ängel skulle jag ha gett upp för länge sedan. Ängel är den enda som verkligen står där och stöttar mig. Manna har ju klivigt ett steg bakot, så jag kan inte luta mig mot henne.

Ja nu sitter man här och är inte det minsta trött. Jag borde ha hunnit sova vid det här laget med tanke på hur mycket jag har fått. Men inte jag inte. Jag får vara vaken bara för att jag mår allt annat än bra idag. Det hjälpt jätte mycket att jag har träffat ängel idag. Det var hur skönt som hällst att vi gick ut och åt. Träffade även mitt ex, han körde hem mig så att jag fick hämta lite nya kläder och byta ut andra härifrån. Det är jätte jobbigt att träffa honom. Men för övrigt så är det inte mycket som är som det ska vara. Önskar så gärna att jag skulle kunna flytta hem igen, men det är en omöjlighet just nu. Jag blir ju halvt nerdrogad på dagarna. Och det fungerar inte om man har småbarn. Så vi får se hur länge jag kommer att bo kvar här. Jag både vill vara här och vill inte. Jag hoppas att jag kommer att må bättre snart, så att det inte är lika jobbigt. Sen jag blev innlagd så märkte jag hur dåligt jah igentligen gjorde. Och det känner jag nu också. Men den jag kan inte sätta fingret på vad som är problem. Utan bara känner att det är där. Och både stressen och paniken ligger hela tiden på lur. Och inte har dom sluta att bitas, men just nu orkar jag inte bry mig. Så vissa piller hjälper ju å ett sätt, men inte som jag hade hoppats på. Men det är ju bättre än ingenting alls. Hoppas att mitt mående kan börja på att bli lite mer stabilt så att det slipper floppa konstant mellan att må skit och att må sämre än sämst. Det gick väl an tidiagre idag. Men  det blir bara jobbigare och jobbigare för varje timme. Just nu har jagvarigt och fått ännu mera. Hoppas att jag kan sova på det här, annars vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner mig så hjälplös mot mig själv. Jag vill ju bara få må bra. Varför ska det vara så svårt att få det bra någon gång?

Allt är bara ett stort kaos i skallen. Det finns ingenting som är på rätt plats just nu. Jag är så tacksam att jag har ängel som mitt sanna stöd. Nu har jag ju inte mamma att stötta sig på. Och det gör det hela ännu mer jobbigt. Men jag ska klara av det här.

Ja då var det en ny dag. Idag är jag inte pigg för fem öre. har en sådan oro i kroppen, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Allt är bara ett enda stort kaos idag. Jag tyckte att jag mådde bättre tidigare idag, men tydligen så var det bara inbillning. När jag väl började prata så konstaterade jag att jag inte alls mår särskilt bra idag. Vill bara dö just nu. Allt är så himla jobbigt just nu. Något som känns bra är ju att jag får gå ut när jag känner för det. Men just nu så är inte det till någon större nytta. Det är inget jag blir lugnare av. Just nu sitter jag och väntar på att mitt ex ska komma hit så att vi kan umgås en sväng. Men vad vi ska göra vet jag inte än. Det känns jobbigt att träffa honom eftersom att han mår dåligt av att jag mår dåligt. Och då är det inge vidare skoj att träffa honom. Jag kan tyvärr inte må bättre sådär över en natt. Jag vill inte att folk ska tycka att det är jobbigt att träffa mig på grund av mitt mående.

Jag vill inte må såhär. Jag vill inte ha det såhär. Tycker inte att det är kul att dom biter mig dygnen igenom. Fast jag är glad att ingen tycker att jag är konstig. Det är tur att jag äter tabletter för att det ska sluta bita. Men slutat har det inte gjort, men det är lindrigare nu i alla fall. Ska ge det någon dag till. Annars så måste jag få något annat eller att dom höjer dosen. Men det lär dom ju aldrig göra. Jag är glad att jag får vara här, för hemma klarar jag mig inte. Jag vågar inte vara hemma. Jag blir ju alldeles konstig av alla dessa piller.

Ängel har också fått ut lite filler. Vi funderar på att starta en förening med namn "Piller Akuten". Det tycker vi låter jätte bra. Psyk gör ju inte så mycket mer än att skriva ut piller och sedan skicka hem folk igen. Men hoppas att alla mina piller kommer att ge verkan. Jag vill inte må såhär, Jag har alltid floppat upp ochner i mitt mående. Men nu floppar det mellan att må dåligt och att må sämre än sämst. Det är inget jag är van vid. Men det blir väl bättre hoppas jag. Men jag har inte allt för stora förhoppningar om någon förändring.

Ja vad ska man säga. Allt är upp och ner. Vet varken in eller ut. Jag har träffat mitt ex en sväng och sedan åkte jag ut till ängel. Jag tvingade ner ängel till psykakuten. Den här gången gick det bra. Igår så blev ängel ifråga satt vad hon gjorde där, eftersom jag är inlagd. Skrev ut lite piller och sen blev dom hemskickade. Jag tycker att läkaren gjorde fel. Jag vill så gärna må bra, men det lyckas jag ju inte uppnå. Det känns jätte jobbigt att jag inte kan ha skrutt. Neb jag vet redan att jag är inte kapabel för henne just nu. Måste se om de fungerar på tabletterna som jag äter.

Varför måste allt vara så jobbigt för? Vad har jag gjort för fel för attbehöva må såhär