Det känns som att jag svävar mellan liv och död. Känslan i kroppen är fullständigt tom. Jag känner ingenting. Jag är betydligt stabilare nu än för två timmar sedan. Men jag är fortfarande på gränsen mellan. Jag vet att jag inte ska gå över gränsen, men det är svårt att inte ryckas med. Allt skulle vara så skönt att gör det. Jag vill inte, men jag orkar inte kämpa emot. Även om jag inte följer med så kämpar jag inte för att komma av den här vägen. Jag vet vart det kommer att sluta, jag vet bara inte hur långt det är dit eller hur lång tid det tar. Men det kommer att vara oundvikligt. Det finns inte tillräckligt mycket att kämpa för. Alla skulle ändå få det så mycket bättre om jag bara följde med. Visst det skulle vara en kamp ett tag för vissa. Men utgången skulle bli bättre. Då man slapp att hela tiden tänka på mig och försöka hjälpa så gott det går. Jag blir så förbannad på mig själv att jag hela tiden belastar andra med mina problem och hopplösa beteende. Vad jag önskar att jag kunde sluta upp med det. Allt vore så mycket enklare om jag bara kunde hålla käften helt och hållet. Och att jag har börjat prata igen beror på en enda människa. Jag tycker om det lika mycket som jag hatar det. Allt var så mycket lättare att hantera innan jag började öppna min stora käft igen. Om jag bara hade kunnat hålla tyst så hade jag sluppit allt just nuDå hade allt vart bra för min del just nu. Okej, sen att jag då inte hade kunnat sitta här och skriva skulle inte spela någon roll. Allt skulle helt enkelt vara så mycket bättre, inte bara för mig utan även för alla.

Ska bli mycket intressant hur morgondagen kommer att bli, känner lite olika inför den. Så slutresultatet är jag riktigt intresserad utav. Men jag vet inte om så många andra är det. Men tyvärr så skiter jag blankt i det. Det är inte min huvudverk. Känns lite svårt å fatta att allt känns mycket bättre och stabilare nu än vad det gjorde innan jag pratade i telefon. Det är nästan skrämmande, det som är skrämmande är att jag inte vet vad som komma skall. SKulle jag bara veta med säkerhet hur det skulle se ut så skulle det vara bra. Men jag gör inte det. Jag både hoppas och inte hoppas att morgondagen kommer. Men om den gör det så tänker jag strunta i hur allt ser ut och hur det är. Tänker inte kännas vid det som är. Ska bara försöka leva och sluta bry mig fullständigt. Och viktigast av allt är att jag tänker sluta yttra mig allt för mycket av hur saker och ting ligger till. Kan ju vare lite därför som det har blivigt som det har blivigt. Men jag vet ju inte. Och bara det tar skapligt mycket. Men det jobbigaste utav allt just nu. Är att jag bryr mig om någon riktigt mycket, och det var tyvärr det sista jag behövde just nu. Även om jag vill att allt ska vara bra och att det ska betyda tur så har det tyvärr gett mig betydligt mycket mer bekymmer än glädje. Men det är ju vad jag är så förbannat van vid, vid detta lag. Så jag blir inte ens förvånad. Men nu ska jag lägga mig ner och sen får vi se om jag kommer upp igen, eller om jag blir liggandes kvar. Det är ju något som kommer att visa sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Men jag känner ett behov av att skriva något. Det finns alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet. Och inte blev det bättre av att jag sett en del kort av mina älskade bortgångna vänner. Jag kan fort...

Att närhet till en människa kan betyda så mycket. Men som vanligt så får inte den känslan hålla i sig länge. Att det alltid ska lyckas komma någon och förstöra det som känns bra. Jag är jätte lycklig för den jag får dela saker och ting med. Som jag h...

Jag blir bara så himla ledsen över vissa vänner. Visst kan jag förstå att han kanske tvekar över att komma hit. Men varför kan man inte bara säga det då? Istället för att nästan lova och sedan bara dra ut på det hela tiden. Jag hade faktiskt sett f...

Nu kommer alla jobbiga känslor och alla dessa frågor över mig igen. Allt känns så jävla jobbigt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Helst av allt så vill jag bara gå och gömma mig för alltid. Jag vill att du min älskade ska få komma hem någon...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så mycket som har hänt sedan sist. Saker är både bättre och sämre nu. Men det bästa av allt är att jag har ett till underbart barn. En liten Kevin som kom den 27/2-12. Och just nu så verkr det som att j...