Direktlänk till inlägg 21 april 2010
Natt
Vad är det som håller på att hända?
Det här känns inge kul längre. Varfrö kan inget få vara bra?
Det känns som att jag håller på att falla sönder. Jag trodde att allt skullekännas så bra. Att jag äntligen skulle få må bra. Men det verkar inte som så. Jag förstår inte varför jag slits i bitar så fort det verkar som att något ska bli bra. Men det är alltid något som kommer in som håller på att förstöra allt. Jag vet inte vart jag ska vända mig. Vet inte riktigt vad jag vill ha hjälp med eller vad jag vill ha hjälp med. Bara en otrolig stark längtan efter att allt ska vara bra. Jag trodde att det var det som var på väg att hända nu. Men det verkar inte så. Eller så är det lyckan som skrämmer mig. Det som ställer till otroliga problem. Och jag förstår inte varför jag har så svårt för att hantera situationen här hemma. Jag är redo att bara packa min väska och försvinna bort ett tag. Men jag tror inte att det hjälper. Allt är bara så himla jobbigt och ansträngande. Det var mycket länge sedan jag vaknade och var stressad rakt igenom kroppen. Men jag kan inte hjälpa det. Det bara är så. Lite bättre kändes det efter att jag pratat i telefon med min vän. Varför har alla tankar börjat om från början?
Kan jag inte bara få bryta det mönstret. Jag tror att allt skulle sluta vara så jobbigt. Skulle verkligen behöva någon som stod vid min sida och kunde stötta mig i det här. Men jag tror inte att jag kommer att få ha det så. Den enda som verkligen fick mig att må bra och börja kämpa för mig själv, orkade inte längre. Jag vill verkligen ha tillbaka min ängel. Jag har så mycket att tacka ängel för, men jag tror inta att ängel kommer att lyssna. Och jag har ju slutat prata om mina problem med andra efter att jag och ängel gick skilda vägar. Den enda trösten i det hela är att jag ska träffa ängel nästa vecka. Det låter så i alla fall. Men jag vågar inte lita på det, allt för länge sedan jag tappade hoppet om oss. Men det lär ju visa sig om man hittar tillbaka till varandra. Men för ängels skull så kanske vi ska hålla oss isär, eftersom att jag lyckades ju som vanligt ställa till det. Men det var ju inte direkt ovanligt. Men ändå så finns det en otrolig saknad och längtan. Vi hade det ju så bra. Men när jag slutade höra av mig till alla, inklusive ängel så sumpade jag det hela. Ängel behövde verkligen mig, men jag orkade inte just då. Och sen vågade jag inte göra något åt det. Jag tog mig igenom det värsta helt på egen hand. Jag blev totalt lämnad ensam efter mina diagnoser och jag väntar fortfanade på en avgörande utredning. Jag har tagit mig igenom det allra värsta utan någon hjälp alls. Inget riktigt stöd, vän eller medicin. Även om det verkligen skulle ha behövts. Men stödet försvann, mina vänner drog och för min egen säkerhet utan midicin. Skulle verkligen behöva börja äta det igen, jag vet inte om jag bryr mig om att jag faktiskt kan dö av det. Men av den anledningen så har jag låtit min underbara låsa in dom borta från mig. Bara för att göra det säkrare för mig. Jag vill leva, men jag vet inte om jag orkar. Inte hur länge. Allt börjar bli så jobbigt. Och jag har ingen jag verkligen kan vända mig till. För alla är ju inblandad på något vis. Skulle behöva någon som bara finns där som ängel gjorde hela sommaren. Min högsta önskan är ju att ängel och jag skulle få tillbaka det vi hade. Men det finns en känsla som säger att det aldrig kommer gå att få tillbaka. Och det gör fruktansvärt ont. Lite för ont ibland. Jag blir mer och mer medveten om hur illa jag har betett mig. Men det är inget jag kan göra något åt eller förändra. Men jag fick aldrig chansen att bevisa att jag ändrat på mig. Och nu verkar det vara alldeles för sent. Tror aldrig jag kommer att få tillbaka den tilliten jag hade från ängel igen. Jag kanske inte är värd det heller. Ängel fick ju ta sig igenom sina problem själv, så det är väl inte mer än rätt att jag får göra detsamma. Och allt är ju inte över än. Det kan man ju hoppas att det blir efter utredningen. Men jag vet ändå inte om jag vågar göra den. Är alldeles för rädd att jag verkligen är sjuk. Men ändå rädd för att dom inte ska hitta något, då är det något annat som gjorde mig sjuk. Och då lär vi lägga om allt. Och det vet jag inte om jag orkar ta mig igenom. Inte ens med hjälp.
Det finns så mycket jag vill skriva ut, men det går inte. Hur mycket jag än vill. Men jag bryr mig tyvärr för mycket om vad andra tycker och tänker. Och jag tror att det är en del av problemet just nu. Men allt är helt klart alldeles för mycket för mig nu. Och eftersom att allt verkar vara så bra dom stunmin underbara och jag träffas gör att jag får panik. Och det blir inte bättre av att den lilla kommit in i bilden heller. Jag vet att jag kommer att behöva välja bort någon. Någon kommer att bli oerhört sårad. Men det kan inte hjälpa. Risken finns att båda blir sårad innan det är klart. Och jag vill slippa den biten. et låter som att min vän ska försöka att hjälpa till lite. Men om det lyckas får vi se om en tid. Denna dag har ju absolut inte gjort något bättre. Och min oro i kroppen har blivigt större tack vare att min underbara inte går att få tag på, igen. Även om jag vet varför så kan jag inte hjälpa att det blir kaos. Jag finner sådan ängslan att jag kan bli rädd för mig själv. Kanske för att allt fungerar lite för bra när vi är i närheten av varandra. Det känns så konstigt att bli accepterad rakt av för den man är. Och även för det som kanske är fel. Men att bara få höra att tiden utvisar vad som händer, gör mig livrädd. Att få mena att manverkligen menar allvar med det här gör mig också rädd. Jag tror helt enkelt att jag är rädd att verkligen släppa in någon helt. Kanske försöker jag skrämma bort alla. Men vi har sagt att vi ska vara helt öppen och ärlig. Och så ska det förbli. Antingen så funkar det eller så rasar det fullständigt. Och med min senaste erfarenhet fortfarande hängandes över mig gör att jag är rädd för det sista. Jag är så rädd att bli sviken igen att jag hellre flyr undan. Men gör jag det så är det tvärskört sen. Så jag har satt mig i en fälla. Antingen tar jag mig ur den, eller så faller jag.
Men jag vill verkligen att det ska gå vägen. Vad som händer runt omkring får jag försöka sluta bry mig om. Men det är lättare sagt än gjort. Att bara släppa taget om allt och batänka på sig själv och vårat liv är inte lätt. Det är något nytt för mig. Vårat liv som började hitta en egen rytm i livet och nu helt plötsligt släppa in andra som kanske ändrar den. Det gör tydligen ont. Vet dock inte riktigt varför. Men så är det. Jag tror att jag vet hur vårat liv ska se ut, men det är för tidigt för att säga att det blir så. När man inte vågar satsa på något så är det lite svårt att få det man vill. Men jag är rädd för att satsa något alls. Och att det accepteras gör min rädsla ännu större. Men jag har ändå en svag bild av hur jag vill att det ska se ut. Och den bilden är inte så svår att se. Och det är något nytt. Eftersom att allt faller på plats så fort gör det hela ännu värre.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Men jag känner ett behov av att skriva något. Det finns alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet. Och inte blev det bättre av att jag sett en del kort av mina älskade bortgångna vänner. Jag kan fort...
Att närhet till en människa kan betyda så mycket. Men som vanligt så får inte den känslan hålla i sig länge. Att det alltid ska lyckas komma någon och förstöra det som känns bra. Jag är jätte lycklig för den jag får dela saker och ting med. Som jag h...
Jag blir bara så himla ledsen över vissa vänner. Visst kan jag förstå att han kanske tvekar över att komma hit. Men varför kan man inte bara säga det då? Istället för att nästan lova och sedan bara dra ut på det hela tiden. Jag hade faktiskt sett f...
Nu kommer alla jobbiga känslor och alla dessa frågor över mig igen. Allt känns så jävla jobbigt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Helst av allt så vill jag bara gå och gömma mig för alltid. Jag vill att du min älskade ska få komma hem någon...
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så mycket som har hänt sedan sist. Saker är både bättre och sämre nu. Men det bästa av allt är att jag har ett till underbart barn. En liten Kevin som kom den 27/2-12. Och just nu så verkr det som att j...
