Just nu vill jag bara gå och hänga mig. Snacka om att det inte är lätt längre. Snart säger jag upp mig från mig själv. Det är inte mycket som kan bli sämre just nu. Jo det kan det väl bli, men inte än. Det här var något jag inte behövde just nu. Har ju precis vant mig vid det här. Och nu kommer det att bli ännu svårare. Det är nu det riktigt svåra börjar. Tidigare så var det bara svårt att inte säga bort sig. Nu blir det lättare att det hela kommer fram. Och det är ju dumt att det kommer från någon annan. Men risken finns och det gör att jag bara mår sämre. Det är redan jobbigt som det är och nu blir det ännu värre. Vet inte alls vad jag ska göra eller säga. Vill bara att allt ska bli bra och det nyss. Det blir det till sist, men nu är frågan om jag klarar av att stå upp tills det är klart. Det är jag riktigt osäker på nu. Men det lär ju visa sig. Finns inte så mycket jag kan göra som det är nu. Utan det är bara att försöka stå ut och göra det bästa av det hela. Men det blir bara mer och mer kompliserat för var dag som går. Men det behöver vara såhär ett tag till. Även om jag känner mig som världens elakaste person just nu, så lär det vara så. Det är ju inte bara jag som bestämmer om det hela. Hade det varit så, så hade det kommit fram mycket fortare. Men nu är det inte så, och det blir inge bra om det kommer fram just nu heller. Det finns andra med i det hela. Och det är väl därför jag känner mig som jag gör. Jag vet att det är fel, men jag kan inte rå för det. Det kommer inte att bli kul när det släpps ut. Men den smällen är bara att ta. För jag tänker inte släppa det här. Men det kommer att bli en tuff period och en omställning. Men så är det, och så blir det...