Jag trodde att jag skulle må bättre efter att jag sovit en sväng, men det gör jag inte. Allt är så förbannat jobbigt. Men ändå så lättar klumpen av oro lite för var gång jag träffar dig. Och att jag fått sova hos dig nu två nätter i rad har hjälpt mig mycket. Även om det blir lite krångligt och man lär kliva upp tidigt så är det värt så jävla mycket. Allt som handlar om dig och mig gör mig verkligen lycklig. Efter det jag skrev idag så kanske du förstår lite av vart min oro kommer ifrån. Okej det är inte min erfarenhet, men mamma har berättat så mycket om den historien att det satt ett spår i mig. Dom hade det ungefär som vi har det nu, ända skillnaden var att dom båda var gift. Han sa också hela tiden att han skulle lämna sin fru, men det gjorde han aldrig. Och dom träffades i nästan ett år. Han gav alltid samma löften om att ge upp allt för mamma, men det var inge mer än tomma ord. Nu var det ju visserligen en jävla tur. Men det är något jag tänker på ofrivilligt.

Jag vet vad du har sagt och vet vad du känner. Men tack vara ett vi inte kan lägga fram allt som det är nu. Det gör tyvärr att jag blir riktigt rädd att du backar när det väl kommer till kritan. Jag vill inte känna så, men kan inte rå för det. Jag vill kunna njuta av stunderna med dig utan att börja tänka så mycket. Det känns nästan som att det förstör det mysiga och underbara som är när vi är med varandra. Men vad skönt allt kommer att kännas när sanningen ligger på bordet för alla. Även om det kommer att vara en tuff period.

Den som kommer att ta det här hårdast förutom hon är ju mitt kära X. Och det känns inte roligt. Om han och jag börjar bråka blir jag ju inte förvånad över, vi kan ju starta ett världskrig på ingenting. Ja han kommer nog tycka att du är mer än en svikare. Men det jag är mest orolig över är hur det blir för hans son. Det brukar ju vara han som får ta allt efter att jag och mitt X har bråkat. Jag vill ju fortsätta att vara ett stöd för honom även när det är du och jag. Men jag är osäker på om jag får det för mitt X. Och sen är jag orolig för hur han kommer att bli som min granne när han vet allt.

Men hur jag ska kunna tala om för honom att vi träffas var och varannan morgon och få honom att tro att vi bara är "vänner". Det vet jag inte. För det blir ju svårt att smyga med det när han lär höra varje gång du kommer och går. Men det får bli som det blir, för jag tänker inte sluta träffa dig för hans skull. Det är han inte värd, inte efter hur han har betett sig.

Nu har jag riktigt ont i magen, för snart ska jag följa med honom och dom andra upp till hudiksvall fram och tillbaka. Han vill att jag ska följa med bara för att jag ska slippa sitta hemma. Det känns hemskt att ljuga för honom, eftersom han bryr sig ju om mig. Men något han aldrig har förstått är att det blir inte han och jag igen. Det har jag sagt så många gånger att jag har ledsnat på att förklara det igen.

Det är med dig jag vill vara. Det är hos dig som den största biten av mitt hjärta befinner sig. Den största biten av alla trasiga bitar. Mitt hjärta är så trasigt att jag nästan blir rädd. Trodde inte att det var möjligt att kunna gå i så många bitar. Vissa bitar kommer för alltid att vara för trasig för att laga. Vissa sår läker aldrig. Det är bara smärtan som kan lindras. Så jag hoppas att du vårdar den bit som är din med ömhet och försiktighet. Du har den helaste biten. Faller den sönder som dom andra lär jag aldrig ta mig upp igen. Jag vill inte sätta press på dig, men det är så det ligger till. Har aldrig gett bort en så stor bit så tidigt någon gång. Men den här gången är jag verkligen säker på vad jag vill. Känslorna har ju funnits där riktigt, riktigt länge. Fast ingen har vetat om det och jag lyckades dölja dom väl. Det var väl inte meningen att jag skulle släppa fram dom så fort, men lyckan blev otrolig när jag fick reda på vad du tyckte.

Skriver mer sen.

Ja vad ska man säga. Allt är så jävla rörigt och jobbigt. Men ändå så känner jag mig relativt lugn och säker. Okej det kommer att ta hus i helvete på många ställen. Men det är så det lär bli. För jag kommer inte att släppa dig. Känslorna är alldeles för starka för att jag ska vända mig om. Men det finns ändå en oro som gnager i mig. Det är inget du kan göra åt eller få den att försvinna. Den kommer att finnas där tills allt är löst. Och det är för vad som hände mamma för väldigt många år sedan. Är väl lite ledsen att hon inte lämnade pappa, men glad att det inte blev mamma och den hon träffade. Jag vet vad du känner och vart du står och du vet även samma sak med mig. Och det är skönt att veta. Synd bara att det ska vara så rörigt och kompliserat fortfarande. Väntar bara på att vi kan säga som det är och få det värsta överstökat. För det här tär verkligen på mig. Men jag känner mig bara mer och mer säker för varje dag vi träffas. Och dom två senaste nätterna har varigt helt underbara. Synd bara att vi inte kan ta det lugnt när vi vaknar. Men ändå skönt att vi kan träffas en stund till på morgonen fast hemma hos mig. Idag var sista dagen som det går lätt. Nästa vecka börjar det första steget av det som blir jobbigt. Jag vet inte hur vi ska kunna fortsätta utan att han ska få reda på något. Varför skulle det just vara lägenheten bredvid mig som han ska flytta in i?

Det har väl kunnat vara någon annanstans här ute. Men det är ju min vanliga tur. Så fort något börjar bli lite lätt och kännas rätt bra så kommer det ett bakslag. Jag är så jävla less att det är så, men jag vet inte hur jag ska kunna bryta det. Och hur jag ska klara av att följa med honom upp till farmor vet jag inte. Det känns så fel, fast framför allt känns det fel mot dig. Det känns inte riktigt rätt att jag ska tillbribnga en helg med honom eftersoom jag känner som jag gör för dig. Okej det har aldrig hindrat mig förut att umgås med mina X. Men som allt är nu så känns det mer fel än någonsin. Det känns även fel mot honom eftersom han inte vet något. Han kommer att bli så jävla elak när allt kommer fram. Det känns inte bra att ljuga för honom, men jag måste. Annars är risken så stor att alla får reda på hur det är. Och det går jag inte med på nu. Även om jag vill slippa allt smygande och alla vita lögner, så är det såhär det lär vara ett bra tag till. Hoppas bara att allt kommer att bli bra till slut. Även om jag vet att det blir det, så har jag svårt att kunna tro på det. Med min vanliga tur så är det alltid något som går fel. Men jag hoppas att det blir annorlunda den här gången. Men jag blir ju inte förvånad om det är något som går fel.

Jag är lycklig innerst inne. Är så glad att jag har dig, även om det inte är bara vi än så länge. Längtar tills allt är över och det bara är vi. Men vägen dit är väldigt lång och den kommer att bli riktigt jobbig. Jag är bara sä rädd att jag inte ska orka stå upp under den långa väntan. Men jag ska göra allt jag kan för att hålla mig uppe, för jag är inte den ända av oss två som det kommer att vara jobbigt för. Jag önskar bara att allt vore lättare. Det hade det varit om jag hade trätt fram förra gången. Men så smart var jag inte. Men det är inget att göra åt nu. Utan jag är glad att jag sa något till slut. Nä jag kanske fortsättar att skriva ikväll, men nu ska jag göra annat.