Känner mig lite lugnare i mig själv nu. Det var riktigt jobbigt innan du kom hit. Jag visste inte om jag skulle klara av det eller inte. Förstår inte varför jag ska behöva känna som jag gör inför att träffa dig. Kan bero på att jag har den känslan om mig själv som jag har. Jag vet inte om du har fått in hur det verkligen ligger till. Och jag vet inte om jag vill veta heller. Jag tycker bara att det är förjävligt. Förstår inte hur han är funtad. Men det är nog inte meningen att jag ska veta det heller. Jag skulle vilja veta, men jag tänker inte ta reda på det. Vill bara låta det rinna ur sanden. Vill bara glömma bort det, men det blir allt annat än lätt. Det kommer att förfölja mig under en lång tid. Eftersom att det finns så mycket som påminner mig om det hela. Och dom flesta saker kan jag inte komma bort från, hur mycket jag än skulle försöka. Men det är bara att ta en dag i taget och försöka gå vidare. Bara att börja om. Det kändes så skönt att lägga sig ner i ditt knä, men jag fick hela tiden kämpa mot paniken. Den ligger hela tiden under ytan och lurar. Det kommer att släppa med tiden. Jag är så glad att du verkligen kom, fanns en riktigt stor rädsla att du inte skulle dyka upp. Men det gjorde du och det betyder så himla mycket för mig. Även om jag kanske inte visar hur glad jag blev eller är. Jag vill visa min glädje, men jag kan inte. Hur mycket jag än vill. Allt känns så jävligt. Jag kan inte förstå att det verkligen har hänt. Men det är något som jag måste ta mig egendom och leva vidare. Går inte att sluta leva bara för att en katastrof sliter en i stycken. Det är bara att kämpa vidare. Och när man är två så går det bättre. Jag vet att vi kommer att ta oss egendom det här. Men det blir en tuff period. Men så länge du älskar mig kommer jag aldrig att ge upp. Du gav mig en styrka idag som är obeskrivlig. Men det kommer att ta tid innan jag kan använda den. Men det ingav mig ett hopp om att jag kanske går att laga till en viss del. Hel blir jag aldrig, men det var jag inte innan heller. Men det tär ganska mycket att man är ännu mer sårig. Det saknas en stor bit av mig. Frågan är om det går att lappa ihop, eller om jag får leva med det. Men det återstår att se. Jag har halvpanik i kroppen över att jag ska hem till dig på onsdag. Det kommer att göra så ont och vara smärtsamt. Men jag vet även att jag inte kan undvika det för all framtid. Så det är bara att bita ihop och ta smällen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här. Men jag har klarat det så många gånger förut att jag borde göra det igen. Nu är vi två som. Och det känns lite skrämmande.

Har även varit två en gång förut och det blev inget bra av det. Han var så jävla förbannad och otrevlig mot mig ett bra tag. Från att ha varit halv konstig från början till att bli hopplös. Han var svartsjuk som fan. Så fort jag gjorde något blev det ett jävla bråk, efter bråket blev han likgiltig tills nästa gång. Det har gjort att jag aldrig kommit över det som hände. Och jag är även förbannad på honom att han drog från den festen innan jag kom tillbaka. Han var förbannad för att jag och en “kompis” gick iväg för att prata. När jag kom tillbaka upp till Micke så ringde dom till honom och sa att han skulle komma dit illa kvickt. Men tro inte att han gjorde det. Det var Camilla som fick ta hand om mig då. Det var ett sådant jävla liv när jag kom hem. Allt var mitt fel. Men det var den tiden. Men det finns en oro att allt ska gå fel.
Men ändå så tror jag inte att det blir så nu. Jag kan hantera saker på ett annat sätt nu. Även om det kanske inte är det bästa, men jag överlever i alla fall. Det kan låta hemskt fel och väldigt konstigt, men mitt sätt att hantera saker är att acceptera det som hänt och sen försöka låta bli att bry sig. Men det beror nog på att jag kan ändå inte ändra det som hänt och då har det blivigt lätt att acceptera och sedan slå bort det som har hänt. Men dom flesta gånger har läget sett ut på ett annat sätt. Nu kommer det alltid att ligga kvar och spöka. Men jag tänker göra mitt yttersta till att slå bort det som hänt. För jag vill inte veta av sanningen, men jag vet att jag blir tvungen till det ett tag till. Men inget ska få förstöra vårat liv. Hoppas bara att det här inte förstör något. Utan att vi kan bygga upp något som blir starkare än den smärta som nu finns.

Jag har tänkt tillbaka på våra underbara kvällar och nätter. Jag är bara ännu mer förundrad över hur bra och säker jag kände mig. Jag vill verkligen tillbaka dit. Men när jag inte ens kan slappna av i ditt knä, så känns det ganska hopplöst. Men trots att det kommer att vara svårt och jobbigt så är jag villig att ge allt för att få tillbaka våra nätter. För den njutning du har gett mig är obeskrivligt stor. Du ger en njutning på så många sätt. Du plockar verkligen fram meningen och det fina med sex och den njutning som finns runt omkring. Du har verkligen förstått det här med sann njutning. Och det är något jag har saknat under många år. Så det känns riktigt jävligt att börja om från början. Men nu får vi chansen att bygga upp något ännu finare. Det kanske låter fel. Men nu kan vi verkligen få lära oss vidden av förståelsen i att lita på den andra. Allt som vi kommer att bygga upp kommer att ge mer njutning än vad man kan tänka sig. Men det kommer att vara en ganska lång kamp. Men det kommer att betyda så mycket och kärleken kommer att vara obeskrivligt stor. För vi kommer att vara med om att få bygga upp allt från början och kanske bygga upp det som aldrig har funnits. Love U

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Men jag känner ett behov av att skriva något. Det finns alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet. Och inte blev det bättre av att jag sett en del kort av mina älskade bortgångna vänner. Jag kan fort...

Att närhet till en människa kan betyda så mycket. Men som vanligt så får inte den känslan hålla i sig länge. Att det alltid ska lyckas komma någon och förstöra det som känns bra. Jag är jätte lycklig för den jag får dela saker och ting med. Som jag h...

Jag blir bara så himla ledsen över vissa vänner. Visst kan jag förstå att han kanske tvekar över att komma hit. Men varför kan man inte bara säga det då? Istället för att nästan lova och sedan bara dra ut på det hela tiden. Jag hade faktiskt sett f...

Nu kommer alla jobbiga känslor och alla dessa frågor över mig igen. Allt känns så jävla jobbigt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Helst av allt så vill jag bara gå och gömma mig för alltid. Jag vill att du min älskade ska få komma hem någon...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så mycket som har hänt sedan sist. Saker är både bättre och sämre nu. Men det bästa av allt är att jag har ett till underbart barn. En liten Kevin som kom den 27/2-12. Och just nu så verkr det som att j...