Nä jag vill inte missförstå det du säger. Men du vill/orkar inte träffa mig. Eftersom du inte orkar höra om andras problem. Jag pratar inte om mina problem med någon som själv har det jobbigt. Jag pratar knappt om någonting med någon. Men vad spelar det för roll nu? Det känns inte som att jag får bevisa att jag kan hålla käften. Jag blev uppriktigt jävla ledsen över att du dömde ut mig. Men visst, till viss del kan jag förstå dig. Men det var ändå ett slag i ansiktet.

Varför känner jag mig så jävla konstig?

Jag känner mig tom och ensam, men jag vet att jag inte är det. Jag har ju dig min älskling. Men just nu så hittar jag ingen lycka i det hela. Jag känner mig bara som vem som hellst. Och det har inget med dig att göra. Jag tror jag vet en del av varför jag känner mig så konstig. Även om jag vet att det är okej för dig så känns det fel. Om du tänker efter riktigt så vet du vad jag syftar på.

Jag tycker allt känns så himla jobbigt just nu. Jag vill verkligen vara här, men jag vet inte om jag orkar. Känns som att jag kommer lyckas försäga mig innan jag åker hem. Om inte klockan skulle vara så mycket så hade jag åkt hem. Jag vet inte varför allt blev så oerhört jobbigt. Men strax efter att vi satte oss i soffan så började jag känne ett obehag, vad kan jag inte förklara. Efter en stund så började allt bara kännas så himla konstigt och sedan jobbigt. Jag som hade hoppats på att allt skulle vara bra och kännas trevligt. Men jag får en känsla av att det är något konstigt i luften. Jag vet inte riktigt vad. Men något känner jag av i alla fall.

Vill bara krypa ner under mitt eget täcke och slippa vakna på en vecka eller två.

Jag vill så gärna vara glad och trevlig, men jag orkar inte med det just nu. Jag vill verkligen sitta och titta på film med er, men jag är så nära att låta tårarna rinna över att jag inte vågar just nu. Kanske kan komma in när jag skrivit klart. Jag älskar verkligen dig. Är så lycklig med dig. Så jag längtar verkligen tills allt det här är över så att vi kan leva tillsammans. För jag vet inte hur länge till jag klarar av det här. Jag är riktigt jävla säker på att hon vet fast hon inget säger. Ibland så verkar det som så i alla fall. Men jag vet inte. Vill att allt ska vara lättare, för som det är så tar det verkligen riktigt mycket på mig. Jag kommer att börja om med mina mediciner på allvar igen. Sen skiter jag i hur deckad jag kommer att vara till en början. För jag orkar inte kämpa vidare utan den hjälpen. Även om jag vet att jag sviker mig själv. Men det kan inte hjälpas. För jag orkar verkligen inte. Men det blir nog bra i slutändan.

Allt går faktiskt lättar när jag vet att vi är två som kämpar oss framåt. Men läget är ändå hur jävla jobbigt som helst. Men jag längtar tills nästa vecka då vi får egen tid igen. Men hur jag ska tackla min kära granne har jag inte kommit på än. Men jag hoppas att jag lyckas lösa det på något vis. Kommer ju att bli lite svårare eftersom att det bara är han och sonen, den andra åker iväg och ska jobba. Vi vet inte hur länge han blir borta. Men det blir som det blir. Oavsett vad som händer så tänker jag tillbringa all tid som går med dig. Sen vad som händer runt omkring tänker jag inte lägga någon större vikt på. Finns ju en som jag vill finnas för. Men det känns som att jag inte får. Och allt bara för att jag trodde jag hade någon jag kunde prata om allt med. Men jag tänker nog lägga ner helt och hållet med att prata med någon om mina "problem", det tar jag via datorn. Och om någon läser det så är det deras problem inte mitt. Inte för att jag vill stänga inne allt en gång till.

Och ta det hur du vill ängel.

Men jag vill inte bli dömd en gång till av någon. Det tog verkligen hårt på mig. Ett slag i ansiktet gör mindre ont. Men det spelar ingen roll. Jag lärde mig att problem tar man inte med andra om dom inte ber om det. Har jag kunnat vara tyst en gång i tiden så kan jag göra det igen. Även om jag inte alls kommer att vara samma glada och trevliga person som tidigare, men så får det vara. Bara andra mår bättre av det så gör jag det mer än gärna.

Älskar dig så mycket, du betyder riktigt mycket för mig. Du gör mig lycklig och lärt mig finna sann glädje i mycket. Även om det finns mycket kvar att jobba på så har du öppnat nya vägar och öppnat upp vägar som varit avstängda  under en längre tid. Är så himla lycklig att det är du och jag. Har svårt att tro att det verkligen är sant.

Love u