Nu känns det lite lugnare. Men vi vet fortfarande inte om det är något allvarligt eller inte. Så nu är det bara att vänta och se när jag blir kallad till fys-labb för ytterligare undersökningar. Idag såg väl allt bra ut, men jag hade en låg frekvens och därför behövs det mer tester för att se vad som kanske är felet till att jag är dålig. Sen på måndag får jag svar på några prover som togs idag. Men det är inga akuta allvarliga fel. Och det är jag mycket glad och lättad över. Men vi vet fortfarande inte varför jag är dålig. Om dom inte hittar något större på fys-labb så är det troligast att det är medicinerna som har orsakat allt. Och då måste vi hitta nya. Och det känns ju inte allt för roligt, men bättre än nu när jag inte kan äta dom i den utsträckning jag behöver. Trots att dom inte hittat något akut fel så kan jag bara äta någon enstaka tablett, annars kan det bli allvarligt tack vare en låg frekvens. Men annars så är det väl bara att fortsätta som vanligt och hoppas på att det blir bättre med tiden. Är inge kul att hela tiden vara utan ork i kroppen. Man orkar nästan inte göra något och det känns helt fel mot alla runt omkring mig. Men nu ett tag så har det inte känns som att det spelat någon roll att jag i stort sett bara sitter hemma. Den enda som har träffat och umgåtts med mig är mitt X. Inte för att jag ska klaga på det, känns faktiskt trevligt att vi är vänner igen och att vi kan träffas och umgås. Men det vore ju trevligt om det kunde vara fler som var intresserad. Det kanske det har vart, men jag har tröttnat ur totalt attdet hela tiden är jag som måste fråga om någon vill träffas och även tröttnat på att höra av mig till folk när dom verkar motvillig att prata med mig. Och då vore det ju trevlig om dom kunde säga det istället så att jag slipper känna mig jobbig på folk.

Och nästa vecka så ska Roxanna få sin andra sruta och då är det inte långt kvar innan nästa utvärdering om hennes envisa hosta är. Har dock inte fått en ny tid än, men vi skulle ses efter en månad. Och den nya medicinen hjälper lite, men inte så mycket som vi hade hoppats på. Men sen vet vi ju inte vad alla prover har gett heller. Så jag måste ringa dom och höra om svaren har kommit. Sen får jag även mer svar nästa vecka. Så jag längtar tills nästa vecka, den kan ju vara positiv och rolig. Men det återstår ju att se. Men annars så har jag väl inte så mycket mer att säga. Jag känner mig riktigt ensam, men det kommer nog att lösa sig så fort han mår bättre eller vad det nu är. Jag har inte riktigt fått grepp om vad som händer. Men det är nog inte meningen heller. Men nu ska jag ta och gå upp till dagis och hämta Roxanna.