Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känner mig inte så jätte pigg, även om jag nu dom senaste dagarna har fått mycket gjort här hemma. Roxanna har blivigt lite bättre igen med sin nya medicin, men jag lära plocka bort en av dom gamla. Att kombinera två av dom gjorde henne bara sämre. Hon är långt ifrån bra, men hon sover på nätterna igen. Jag däremot är sämre. Antingen orkar jag inte göra något annat än att sova, eller rättare sagt jag kan lika gärna somna ståendes. Eller så är jag överaktiv. Båda sakerna är väldigt jobbiga. Så jag hoppas att jag kan få tid för att göra proverna så att dom kanske hittar vad det är som gör mig dålig. För det är inte kul att ha det såhär längre. Så därför ska det bli riktigt skönt att få komma bort ett dygn och bara få vara.

Så som allt känns nu så skulle jag kunna vara borta en vecka eller två. Känns inte som att någon skulle sakna mig. Mamma och Roxanna kanske, men annars så kan jag inte komma på några fler i nuläget. Älskling verkar ju ha gått under jord, vilket inte gör saken bättre. Men det är som det är. Han hör väl av sig till sist, har skrivit till honom men har inte fått något svar. Så antingen finns det en bra anledning eller så har han dragit sig undan. Vilket jag hoppas att han inte har. Inte nu när vi kommit såhär långt. Men det lär ju visa sig. Men det gör ont att inte veta och inte vågar jag fråga henne heller. Kalla mig feg eller vad ni vill, jag bryr mig inte.

Jag tvivlar tyvärr starkt på att frånvaron beror endast på sjukdom, för det finns ju tydligen ork att sitta vid datorn, men det går inte att höra av sig. Men det blir väl som det blir. Men det svider rejält i mig att inte höra något, att inte veta vad som händer. Men det kanske inte är meningen att jag ska veta heller. Jag har inte en aning förutom att det är tyst därifrån. Men det är ju bara att vänta och se. Något lär man ju höra atingen från det ena eller det andra hållet. Men känslorna finns kvar oavsett vad som händer. Även om jag just nu gör allt för att trycka in dom så långt det bara går. Det gör mindre ont så länge det är tyst. Nä nu ska jag göra ett litet ryck igen på städningen!