Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Känns inte som att det finns allt för mycket att säga. Som vanligt så mår jag inte bra, men jag orkar inte gå ner mig mer. Man kan säga att jag mår så pass dåligt att jag bara skrattar åt det hela. Visst det är jbbigt och det kommer dagar allt är pest och pina. Men det är skönt att vara hemma igen. Nu äntligen så kanske jag orkar ta itug med mitt liv på allvar. Just nu sitter jag hos ängel(sambo). Vi sitter med en varsin dator i knät i soffan. Jag måste prata med en läkare om att höja några av mina piller. Jag vill inte äta mer än vad jag gör. Men just nu så måste jag äta mer, eftersom att jag inte fungerar hel bra. Utan jag har fortfarande en massa påträngande panik och ångest. Men det ger väl med sig hoppas jag.  Jag har haft Roxanna nu i någon dag. Och det fungerar jätte bra.

Nu är jag så trött att jag måste lägga mig.