Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag förstår inte att det har blivit så jobbigt. Jag gick ju som på moln i helgen. Firade mitt upp i allt två år med en vän. Så varför ska det kännas såhär nu för?

Jag vet att jag kanske inte har gjort det bästa valet, men jag är inte känd för att ta den lättaste vägen. Och det här fallet är inte annorlunda. Men varför ska känslorna svikta så mycket. Från att allt var på topp till att allt är upp och ner?

Men jag har löst den största faktorn till attacken igår. När jag fick sitta och tänka igenom allt i lugn och ro så kom jag på vad det hela berodde på. Inte alls det jag var så säker på igår. Jag kom återigen på varför jag bröt mig loss och gav upp dey förhållande jag hade. Att jag gjorde det till sist berodde på att det räckte med att han skrev ett sms så blev jag dålig och dagen efter så var jag sjuk. Det tog ett bra tag innan jag kom på varför jag aldrig blev frisk. Och under den tiden så han jag även bygga upp en stress faktor som var enorm. Jag hade jätte svårt att klara av att träffa honom. Alla våra bråk vi har haft och vissa saker som har varit gjorde att jag knappt vågade träffa honom. Jag var rädd för att vi skulle bråka. Och igår var jag säker på att han visste att jag inte var hemma och att dom hade sagt det till han. Men när jag aldrig hörde något från honom. Och när han inte hör av sig som vanligt så brukar det innebära bråk och trassel för min del. Så därför blev jag mer och mer både stressad och orolig, utan att jag märkte det förens det kändes som att jag skulle trilla ihop. Sen blev det bara mer och mer tills han hörde av sig. Och han visste inget, men när jag yttrade mig så trodde han det värsta som vanligt!

Och inte känns det så mycket bättre på den fronten idag heller. Har inte hört ett ljud därifrån och det oroar mig en hel del. Sen så har jag bråkat med mamma. Men det är ju inte så ovanligt, det gör vi ju lite då och då. Men nu var det verkligen inte läge för det. Men det är ju min vanliga otur, så jag blir inte det minsta förvånad. Men någonstans mitt i allt det svarta så finns det en sann lycka. Kan inte förklara det på ett bra sätt, så därför är jag bara tyst. Eftersom det här inte har vart den bästa dagen så fastnade jag även i andra tankar.

"Han 1"

Jag känner mig fortfarande otroligt dum för att jag tydligen inte betedde mig som man ska. Men jag kan fortfarande inte komma på när jag har gjort det. Men säger du att det är så, så stämmer det. Men det var aldrig min mening att du skulle bli sårad. Men jag är glad att du har hittat någon du verkligen tycker om. Synd bara att du valde just henne av alla. Jag har lovat henne att jag ska acceptera det. Det gör jag också, men det är jobbigt. Även om det blir lättare och lättare.

Det finns även mycket mer jag har tänkt, men eftersom att jag inte kan lägga fram det på rätt sätt så är det ingen ide att skriva det. Det kommer en annan gång. Den här dagen började i alla fall bra. Det var meningen att jag skulle hinna börja städa, men ack så lurad jag blev. Telefonen började leva om sen fick jag kaffe sällskap. Så det blev att vara social istället. Sen när jag blev själv så sprang klockan iväg, sen var det dags att hämta Roxanna på dagis. Sen var det full upp och när hon skulle lägga sig så la hon sig i min säng. Så det blir lite svårt att sätta igång att städa, hon ligger ju i fel ända av lägenheten. Så sätter jag igång så vaknar hon. Och det vill jag verkligen inte, speciellt inte nu eftersom att hon inte har hostat en enda gång sedan halv åtta ikväll. Så jag hoppas att jag får sova några fler timmar än igår. Och jag tror inte att det kommer att bli så mycket mer städning imorgon heller. Jag hade tänkt att försöka få tag på Mimmi och se om man får komma över någon timme innan jag hämtar Roxanna. Har inte trfäffat henne på hela sommaren. Eller så blir det att gå till Mikkis, nu är jag less på att vi bara springer på varandra på affären. Vi båda har sämre minne än en död mumie. Men det lär ju visa sig imorgon hur det blir. Men på förmiddagen så tänker jag förpassa mig till soffan om jag så ska behöva knyta fast mig själv. Känner mig lite lättare i tankarna nu. Men det är alltid värre på kvällarna, vet inte varför. Men jag tror att det också ligger en lång tid tillbaka. Jag var alltid med folk på dagarna och själv på kvällarna. Och jag var inte den som sa hur det verkligen låg till. Så man släppte efter på kvällarna och det sitter fortfarande kvar. När jag är själv eller när det blir mörkt ute så kryper måendet ikapp och överfaller än bakifrån. Men ändå så mår jag relativt bra, där är det inte många som håller med mig. Men jag är inte lika mörk som innan. Del blir ljusare och ljusare. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Men jag känner ett behov av att skriva något. Det finns alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet. Och inte blev det bättre av att jag sett en del kort av mina älskade bortgångna vänner. Jag kan fort...

Att närhet till en människa kan betyda så mycket. Men som vanligt så får inte den känslan hålla i sig länge. Att det alltid ska lyckas komma någon och förstöra det som känns bra. Jag är jätte lycklig för den jag får dela saker och ting med. Som jag h...

Jag blir bara så himla ledsen över vissa vänner. Visst kan jag förstå att han kanske tvekar över att komma hit. Men varför kan man inte bara säga det då? Istället för att nästan lova och sedan bara dra ut på det hela tiden. Jag hade faktiskt sett f...

Nu kommer alla jobbiga känslor och alla dessa frågor över mig igen. Allt känns så jävla jobbigt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Helst av allt så vill jag bara gå och gömma mig för alltid. Jag vill att du min älskade ska få komma hem någon...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så mycket som har hänt sedan sist. Saker är både bättre och sämre nu. Men det bästa av allt är att jag har ett till underbart barn. En liten Kevin som kom den 27/2-12. Och just nu så verkr det som att j...