Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det finns så mycket som jag vill säga, men jag kan inte få fram det. Det mesta har varit så bra under sommaren. Och nu när jag har kommit hem igen så känns det konstigt igen. Det är som att det är något konstigt här hemma, som att det skulle sitta negativitet i väggarna och ligga i luften. Jag vill ju att det ska kännas jätte bra att vara hemma eftersom att jag trivs ju här. Men mår inte så jätte bra. Jag vet inte vad jag ska göra. Och inte blir det bättre av att man inte kan sova bra på nätterna eftersom att Roxanna hostar så att hon nästa kvävs. Nu har det dock blivigt lite bättre, men du lär ändå kliva upp ifall hon inte skulle klara av det själv. Och inte blir det bättre av att folk blir lite små grinig när jag umgås med andra. Jag fattar inte varför det ska vara så. Jag vill ju vara lika social som jag en gång har varit. Nu i helgen så har det väl vart lite bättre, men även lite sämre i mitt mående. Men jag vet ju att av att prata om jobbiga saker så går jag ner mig en bit, men att det sedan vänder och blir lite lättare än innan.

Men det är allmänt kaos i min hjärna nu, jag vet vart mina problem ligger, men jag klarar inte av att ändra på det.

Jag vill inte vara själv just nu, men jag ska försöka stå en liten stund till innan jag ber om hjälp för natten. Jag vill ju inte att andra ska behöva stå ut med mina attacker av olika slag och lära ta hand om mig. Jag borde ju vara så stor att jag kan klara mig själv, men det funkar inte så bra alla gånger. Men nu så kan det bero på hur det har varit sedan vecka 32. Det var då vi lära börja att sitta vaken på nätterna med Roxanna, jag har sovit ruksigt lite nu i helgen och ätit ännu mindre och alkohol på det igår gjorde inte saken bättre. Plus att den här dagen har varit rolig men ändå jobbig eftersom att man inte har kunnat säga allt som finns i mitt huvud. Och jag har ingen oberoende att ta det med nu heller. Men det är ju som det är.

Jag känner sådan oro i kroppen, Jag har skakat sedan senare i eftermiddag och skakar än, det börjar bli lite mer än för en stund sedan. Jag känner mig stressad och inte har det hjälpt med min jävla medicin heller. Och jag vågar inte stoppa i mig mer. Och så fryser jag igen. Jag borde må bra, men det gör jag inte. Varför ska det bli såhär just nu? Nu när det borde vara mycke bättre än för några dagar sedan, men det är det inte. Jag kan inte förstå det. Önskar bara att du vore här nu. Men jag vet att det skulle inte vara så himla bra. Jag vet inte om det hela beror på att det är jobbigt för mig att inte kunna säga allt precis som det är. Men jag vet att om jag skulle göra det så blir det inge bra och det skulle bli en massa onödigt tjafs runtomkring. Men det är jobbigt för mig, trots att jag trivs. Jag vet inte vad jag ska göra, vet inte vad jag ska ta mig till. Alltt blev bara så jobbigt. Vill inte att det ska vara såhär, men jag vet att det här kan jag inte göra så mycket åt eftersom att jag vill att vissa saker ska vara som det är och då blir det jobbigt. Men det ska ju inte vara lätt att leva har jag fått höra. Och det kan jag lugnt hålla med om.

Jag saknar min älskade Ängel och mitt hjärta. Önskar att Ängel bodde närmare. Då hade Ängel fått komma hit så att jag hade några armar att gå in i. Men nu är det ju några mil mellan oss. Får ta det när jag åker in till stan nästa gång, när nu det blir.

Jag vet att den här oron inte kommer att sitta i allt för många timmar, men det är obehaglig och allt annat än rolig. Men jag har gjort vad jag kan för att lindra den men det har inte hjälp. Så jag vet inte vad jag ska göra. Det finns något jag vet skulle hjälpa och det vill jag göra. Men jag tänker inte göra det, det finns många i min omgivning som blir att må sämre och bli orolig då. Så det är nog bara att härda ut, det har aldrig skadat mig förut så varför skulle det göra det den här gången?

Finns ändå inget att göra åt, så varför oroa andra. Dom kan ändå inte göra något åt det hela. Men jag vet att dom vill veta när det blir något. Jag vet att jag har lovat att meddela. Men vad ska jag säga för att dom inte ska bli orolig, eftersom att det inte är någon fara. Det är bara jävligt jobbigt. Men det går över, det gör det alltid!

Det blir bara värre. Har meddelat, men inte fått något svar. Så nu har jag gjort som jag har lovat. Jag hörde av mig. Vad mer kan jag göra?

Men nu börjar det bli jobbigt, det känns som att huvudet ska sprängas. Allt känns upp och ner. Jag vill inte ändra det som är, men jag borde. Det hela är så jobbigt, jag känner mig som en förädare, men ändå inte. Ja det hela är lite svårt att förklara utan att det blir fel. Och det får det bara inte bli. Då blir det riktigt jobbigt. Vill ha kvar det som är, men jag vet någonstan inom mig att det är fel. Det är inte lätt att slåss med sig själv. Jag vet vad som är rätt och fel, men det är inte alltid så lätt att bara göra det rätta. Och absolut inte som det är nu.

Snart kan jag inte skriva mer, har svårt att träffa rätt tangenter. Skakar så pass mycket i kroppen nu, jag trodde att det skulle ha blivit bättre. Men nej då, inte med min tur. Men det är väl som vanligt när det gäller mig. När något känns bra, så finns det alltid något som slår undan mina fötter. Så har det alltid varit. Så varför skulle det vara annorlunda denna gång?

Men ni får ha det så bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Men jag känner ett behov av att skriva något. Det finns alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet. Och inte blev det bättre av att jag sett en del kort av mina älskade bortgångna vänner. Jag kan fort...

Att närhet till en människa kan betyda så mycket. Men som vanligt så får inte den känslan hålla i sig länge. Att det alltid ska lyckas komma någon och förstöra det som känns bra. Jag är jätte lycklig för den jag får dela saker och ting med. Som jag h...

Jag blir bara så himla ledsen över vissa vänner. Visst kan jag förstå att han kanske tvekar över att komma hit. Men varför kan man inte bara säga det då? Istället för att nästan lova och sedan bara dra ut på det hela tiden. Jag hade faktiskt sett f...

Nu kommer alla jobbiga känslor och alla dessa frågor över mig igen. Allt känns så jävla jobbigt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Helst av allt så vill jag bara gå och gömma mig för alltid. Jag vill att du min älskade ska få komma hem någon...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så mycket som har hänt sedan sist. Saker är både bättre och sämre nu. Men det bästa av allt är att jag har ett till underbart barn. En liten Kevin som kom den 27/2-12. Och just nu så verkr det som att j...